Skicka vidare och förändra världen

Kan en enskild människa verkligen göra skillnad och förändra världen? Det tror jag. Allting börjar och slutar med dig själv. Och är vi många som tänker på samma sätt – desto större chans till förändring.

 Gör du ibland något helt utan tanke på egen vinning? En god gärning för en medmänniska utan tanke på motprestation eller att få något tillbaka? Om du svarar ja – grattis. Du vet redan vilken tillfredsställelse och lyckokänsla som finns i att hjälpa någon. Om du svarar nej – grattis till dig med. Du har spännande nya saker att se fram emot som berikar både dig själv och världen.

 För en tid sedan fick jag tips om att en hemlös tiggare i mitt närområde behövde skor. Han var blöt om fötterna och frös. Jag letade hemma och hos grannar men vi hade inga att skänka. Besökte mannen som hette Nicolaj utanför en lokal butik. Han visade sig vara en trevlig äldre man som jag lyckades kommunicera med via knagglig engelska och teckenspråk. Han frös och hans skor var verkligen dåliga. Jag åkte och köpte ett par nya rejäla kängor. Som av en slump fanns där i affären ett par i rätt storlek och bra kvalitet. De hade kostat över 500 kronor men var nu nedsatta till drygt 100 kronor. Nästan för bra för att vara sant. Eller hur? Eller är kanske slumpen ingen tillfällighet? Glädjen och tårarna i hans ögon kommer jag för alltid att minnas.

 Samma vecka åker jag en tidig morgon i rusningstrafiken förbi något som såg ut att vara en cykelolycka. En mamma med två små barn har fallit omkull med sina cyklar. Barnen, 4 och 6 år sitter på trottoaren och gråter med sin mamma. Två cyklar ligger bredvid. Och alla bilar (många) bara kör förbi. Jag vänder om och stannar. Mamman omtumlad såklart och tillsynes lite chockad. Jag undersökte, tröstade och hjälpte dem att parkera och låsa fast cyklarna. Packade in deras saker i min bil och gav dem skjuts till förskola och till en kurs. Mamman tyckte jag var en hjälte. Inte jag – jag gjorde det självklara som medmänniska, men hur tänkte alla som bara åkte förbi? Vad skulle du ha gjort? Har vi blivit alltför stressade så vi inte hinner bry oss om varandra? Den lilla hjälpinsatsen och de trettio minuter jag gav dem betydde så mycket för den lilla familjen – och även för mig när jag ser tillbaka på händelsen.

 Det är inte bara i typiska vardagliga situationer vi kan göra goda gärningar och hjälpa varandra. Det fungerar lika bra för jobb och karriär. Karriärsnätverket Give it forward är grundat utifrån en idé som beskrivs i romanen ”Skicka vidare” (Pay it forward) av Catherine Ryan Hyde och en jämställdhetsidé som heter ”empowerialism”. Begreppet kommer från ”empower” som betyder berika varandra på makt. Istället för att fastna i problem ligger fokus på att se möjligheter och lösningar.

 Att vara empowerialist innebär att du med handling bidrar till att öka makten och möjligheterna för fler människor, för att få uppleva hur än mer möjligheter kommer tillbaka till dig själv. Nätverkets idé är att gå samman för att synliggöra möjligheter för varandra. Historien i filmen visar vad som händer när en enskild människa gör skillnad genom att skicka vidare tre goda handlingar. Dessa handlingar skickas i sin tur vidare och blir en folkrörelse av goda handlingar som förändrar samhället positivt. Det visar att varje individ har tillräckligt med makt för att påverka och förändra samhället i positiv riktning. Inom alla områden.

 Jag tror de flesta av oss vill göra gott. Och vi har var och en möjlighet att förändra världen till det bättre. ”Allting börjar och slutar med mig själv” är ord från en vis ledarskapscoach jag haft förmånen att träffa. Tänk så rätt han har. Tack Per-Åke Svensson. Det är de små sakerna som gör livet stort och det är härligt att se hur en liten uppmuntrande kommentar, beröm, några rader i ett mejl med positiv feedback, en rekommendation, ett tips eller en liten summa pengar kan glädja och lysa upp en medmänniskas tillvaro. Det kostar ofta väldigt lite – men ger så mycket.

 Så iväg med dig nu. Beröm, tipsa eller hjälp någon idag och se vad som händer. Berätta gärna för mig hur det går. Mer inspiration finns i artikeln ”Pizzerian som hjälper hemlösa – en slice i taget” och några andra goda exempel finns i Facebookgrupperna ”God gärning” och ”Tio procent snällare” och ”Äldrekontakt”

 /Anni Svensson

Mitt namn är Anni Svensson och jag är snart i mina bästa år. Använder magkänsla, förnuft, humor och positiv tankekraft för att glida så glatt som möjligt genom livets upp- och nedgångar.

 Jag är ett maskrosbarn. Och kommunikatör. Med en övertygelse om att oavsett var eller vad man kommer ifrån och vad man möter i livet kan man göra det man vill och nå dit man vill. Men det krävs hårt arbete, en innerlig stark vilja, envishet, tro, mod och någon eller något som ger kraft på vägen. Har en önskan om att inspirera och ge mod och hopp till andra människor. Intresserad av människor, ledarskap, motivation och kommunikation. Tror på kommunikationens starka kraft och älskar att skriva. Jag vill förbättra världen eller i alla fall göra något i världen lite bättre.

Bästa tips: Tro på dig själv, våga förändra det som inte känns bra. Livet är för kort för att inte må bra och ha kul. Lyssna, dela med dig, ge beröm och var generös.

 Drömmer om: Att ge ut min alldeles egna bok på temat ”Ingenting är omöjligt.”
Kontakt: Twitter – @annisvensson eller LinkedIn alt. e-post:annimysvensson@hotmail.com

Vem är du i ditt nätverk?

Fick frågan häromdagen varför vissa nätverk bara ger inspiration och förebilder medan andra nätverk ger inflytande och affärsmöjligheter. Vad är skillnaden? Personen som ställde frågan var trött på alla solskenshistorier och ville ha konkret hjälp med att hitta vägarna bortom glastaken. Hur gör man då?

Du är ditt nätverk. Det sägs att vi är ett genomsnitt av våra fem närmaste vänner. Det betyder att om dina fem närmaste vänner är chefer blir du en chef. Om dina närmaste vänner är företagare blir du en företagare. Om dina närmaste vänner är arbetslösa blir du arbetslös. Vi är inte starkare än våra nätverk, utan vi är våra nätverk. Frågan du ska ställa dig är: ”Vem är Du i ditt nätverk?”. Om svaret skiljer sig mot vad du vill vara, behöver du förändra ditt nätverk. För ju mer du börjar skilja dig från dina vänner och din omgivning, desto viktigare blir det för dig att du bygger ut ditt nätverk med nya personer som tar fram modet i dig, särskilt de dagar du tvivlar mest på dig själv. Ensam är svag och nätverk gör dig stark, omge dig därför med personer som kan ta dig dit du vill vara. För makten över ditt liv är i din hand, du bestämmer vem du vill vara i ditt nätverk.

Give it forward handlar om nätverk som ger mod, kunskap och verktyg att växa i karriär och företagande. En möjlighetsinkubator som tar dig bortom vem du är i ditt nätverk idag med nya möjligheter mot framtiden.

mona_aboujeib

Ayad Al Saffar & Mona Abou-Jeib

Den 27 maj har vi bjudit in en av näringslivets mäktigaste personer, en person som har gått från tomma händer till att bygga upp det ena storbolaget efter det andra. En person som flyttar fram gränser för vad som är möjligt och delar med sig av hemligheterna bakom nätverkens framgångar. Du får även träffa mig och höra om nätverkens hemliga vägar till toppjobben.

Kom, inspireras och plocka nya möjligheter till karriär och företagande hos oss!

Boka plats

/Mona Abou-Jeib

Kompetensbluffen: Varför nätverk är viktigare än kompetens

Nu startar vi vår kampanj #kompetensbluffen efter alla år vi arbetat med våra listor med osynliga toppjobb dvs. attraktiva jobb som tillsätts via kontakter och nätverk. Med kompetensbluffen vill vi sätta ljus på varför nätverk är viktigare än kompetens. Hur nätverk fungerar och hur vem som helst kan lära sig att bli ett nätverksproffs. Det är aldrig för sent att börja!

Inom karriär och entreprenörsnätverket Give it forward ser vi en tydlig förändring inom arbetsliv och näringsliv. Vi kallar förändringen för ”Kompetensbluffen”, som betyder att nätverk är viktigare än kompetens. När de flesta har en bra utbildning på fickan är det andra saker som värderas högre. Det är viktigare med starka nätverk och streetsmartness än massa utbildningar och booksmartness. Det betyder inte att utbildning inte är viktigt, utan det betyder att nätverk har blivit mycket viktigare än vad vi har hunnit förstå.

Ett exempel på detta är när man märker att man bli förbisprungen trots lika kompetens. Två personer har lika starka meriter, lika kompetens och är lika duktiga, men ändå springer den ena personen ifrån den andra med hästlängder. Vad beror det på?

Nätverk har blivit det nya framgångskortet. Ju starkare nätverk du har desto större möjligheter har du att verkligen kunna förverkliga dina idéer och drömmar. Du behöver inte vara född med världens bästa nätverk, utan vem som helst kan bygga upp framgångsrika nätverk på egen hand oavsett bakgrund. Det är aldrig för sent att börja.

Ju högre befattning desto större osynlighet dvs. nätverk blir allt viktigare ju högre position du vill ha. Detta eftersom du behöver rekommendationer och rätt kontakter för att både kunna hitta och få dessa jobben. Hur långt du lyckas i din karriär beror helt på i vilken utsträckning dina nätverk är beredda att hjälpa dig. Det är viktigt att tänka på när du bygger ditt personliga varumärke i nätverk med andra människor.

Bästa tips för att proffsnätverka
Give it forward modellen för att proffsnätverka bygger på 4 enkla steg:

 

I nätverk börjar man alltid med sig själv. Vad har du för positiva saker att skicka vidare i nätverk med andra? Var generös och visa vem du är. Bjud på dig själv och var generös med att hjälpa andra på olika sätt. Give it forward betyder just att hjälpa andra och skicka möjligheter vidare, för att på det sättet bli en del av ett generöst sammanhang. Nätverka gärna med människor du har roligt med, det är med dessa människor du kommer att få massa positiv energi och hitta nya möjligheter med.

Bygg ditt personliga varumärke framgångsrikt. När du lämnar ett rum hur vill du att andra ska minnas dig? Vad vill du att de ska säga om dig? Hur du presenterar dig själv avgör hur andra kommer att uppfatta dig. Lämna därför inte efter dig en bild av problem och negativitet, utan en personlig och positiv bild om vem du är.

Kliv ur din komfortzon. Varför umgås vi bara med människor som är lika oss? Ta kontakt med nya människor och väx med nya perspektiv och miljöer. Ju mer du rör dig i olika sammanhang desto mer kommer du att berikas av nya erfarenheter och kunskaper, inte minst nya nätverk som kan skapa helt nya möjligheter.

Haloeffekten betyder att du blir ditt nätverk. Umgås du med negativa människor som är energitjuvar, kommer du att bli en energitjuv själv. Du blir som du umgås. Omge ge dig därför med människor som berikar dig och får dig att växa på det sätt du önskar. Om du umgås med människor som får dig att bli glad, kommer du att bli en glad person. Men det handlar om att du börjar med dig själv.

 

Hoppas vi ses inom kort i inspirerande affärsnätverk med varandra!

/ Mona Abou-Jeib

1. Sammanfatta vem du är och vad du arbetar med i max 20 rader. 

Mitt namn är Linnea, jag tror på magkänsla, nyfikenhet och humor när det kommer till att bana väg för sig genom livets upp- och nedgångar. Jag är en kreativ, lyhörd person, i stort behov av andra människor.

Jag har läst ekonomi vid Uppsala universitet men det som fastnat på mitt minne från den tiden är snarare de erfarenheter jag samlade vid sidan av studierna. Det jag framförallt fastnat för är entreprenörskapet, när någon förverkligare en idé och lyckas omsätta den i ett företag tillsammans med andra. Det måste inte vara stort och framgångsrikt, via Hand in Hand i Indien studerade jag fattiga självständiga kvinnliga entreprenörer, till att ha fått studera extremt framgångsrika svenska entreprenörer bakom så kallade Born global-företag. Entreprenörerna bakom dessa framgångsrika företag kom jag b.la. i kontakt med via Sveriges största entreprenörskapsföreläsning, den årliga Anders Wall-föreläsningen i Uppsala som jag var med och organiserade ett år under min studietid. Inspirerad av många i min omgivning provade jag själv på att tillsammans med två kompisar själva utveckla en produkt av en idé vilken vi tävlade med i världens största tävling inom marknadsföring för studenter. Vår kreativitet tillsammans med ett lyckat samarbete tog oss till världsfinalen där vi fick möta och inspireras av studenter från hela världen med samma passion för nya idéer och marknadsföring.

Idag arbetar jag på ett mindre företag som hjälper Skandinaviska varumärken inom sport, alpint, golf, friluftsliv etc. att växa internationellt. Kärnan i företaget är ett etablerat nätverk som jag tacksamt tar del av och försöker jobba vidare på efter bästa förmåga.

  1. Sammanfatta vad du brinner för max 10 rader. 

Jag har stor respekt för de som har en idé och vågar driva igenom sin idé och som envist kämpar under en i många fall tuff, men förhoppningsvis lärorik uppstartsperiod.

Linnea Söderström

 

Drömmar som blev mål

Dreams are coming true finns det en låt som heter, jag älskar den. En kärleks låt såklart men just de orden. Drömmar kan bli sanna bara vi vågar. Jag har skrivit mycket om drömmar och mål, drömmar är värt att skriva om, om och om igen. För varje människa drömmer, varje människa har drömmar men vågar inte leva ut dem.

Jag har alltid varit en drömmare, kanske kan det ha att göra med att under 10 år levde jag bara på hoppet eller drömmen, en dröm om att överleva och att en dag bli frisk från mina ätstörningar. Drömmarna var trots att jag var så sjuk väldigt många, drömmar som att bo vid havet njuta av solnedgången på stranden, hjälpa människor som mår dåligt och drömmen om att faktiskt våga leva ut drömmarna.

Idag lever jag min dröm, och jag vet att drömmar kan slå in, drömmar är inte bara en värld som vi försvinner i när vi sover på nätterna, drömmar är förhoppningar, längtan och som för mig mål. När jag skriver att jag lever min dröm så menar jag egentligen bara den meningen att idag vågar jag leva ut mina drömmar. Sedan så kanske drömmarna inte alltid blir som jag tänkt mig, men idag vågar jag testa för jag har bestämt att aldrig svika mina drömmar och det var min allra största dröm. Precis som när jag väl blev frisk, så kände jag att detta var värt att kämpa för. När jag flyttade i våras till en stad jag alltid velat bo i och sedan kunde jag inte bo kvar av olika anledningar så var och är jag glad ändå. För jag följde min dröm.

Mina drömmar blir erfarenheter som jag alltid bär med mig, jag tror inte på att drömmar slår in, jag tror på att drömmar blir verklighet om vi jobbar för det. Sedan om jag vinner på triss eller bingolotto så kan det vara en dröm som faktiskt slår in fast för att vinna måste man satsa, och i detta fall köpa en trisslott år efter år för att sedan kanske vinna. Men jag som aldrig köper en triss eller en bingolott kan heller inte vinna. Sedan om det är ödet eller inte om man väl vinner det går att filosofiera om länge. Det jag menar är att för att förverkliga sina drömmar så måste man tillåta sig att drömma och faktiskt jobba för den, och ta den på allvar och inte bara tro att det bra är en dröm. För vad kan gå fel? Saker måste gå fel för att vi ska kunna lära oss av våra handlingar som är utgångspunkten i att följa sina drömmar.

Jag har levt år som kan liknas en enda stor mardröm, men jag lever min finaste dröm nu. Livet.

Imorgon ska jag åka till Portugal, jag ska besöka en kollega. Vi ska tillsammans starta ett projekt, rehab resor från Sverige till Portugal för människor som mår dåligt. Det är min dröm, jag följer den. Det kan lika gärna gå åt skogen, men det är min dröm att testa att jobba utomlands

Min pappa brukar ofta säga till mig, följ din dröm för annars kommer du ångra dig.

Det är precis det jag menar med denna text, våga följ din dröm. Drömmar kan liknas vid mål i livet, men istället för att kämpa för olika mål eller idéer så kommer dessa drömmar till oss och dem behöver inte alltid vara mega stor men lika viktiga för det. Förvalta dessa för det är en gåva, och ingen ska någonsin få ta dina drömmar ifrån dig.

Rebecca Hurtig

Ångest, glädje & mingel

Mingel är ett ord som får det att vibrera av ångest för vissa och glädje för andra. För mig gick det från det ena till det andra. Men hur sjutton lär man sig ta plats och ha kul i svettig lokal full av supersociala människor? Övning ger färdighet, tänker jag.

När jag gick andra året på universitetet snackade jag in mig bland en grupp lärare och studenter som skulle ”göra nåt” under en konferens om kreativa näringar. Tillsammans med en medieteknikstudent och en som pluggade grafisk design satte jag ihop en digital karta över Norrköping. Uppdraget var kreativt och rent ut sagt skitroligt. Extra kul var det att vi blev medbjudna på mingel. Eller kul och kul. Jag fick lite ont i magen.

Det är ett starkt minne som jag tänker på ibland, hur jag trött som få efter att ha jobbat 18 timmar i streck står med mingeltallriken i högsta hugg och försöker peta i mig potatissallad. Under loppet av 30 minuter kommer sex olika personer fram till mig och börjar prata. ”Eh, jag är student.” viskade jag mellan tuggorna och tittade ner i marken. Alla sex vände på foten och började prata med andra, mer välkomnande typer.

Det var så himla obehagligt att stå någonstans i egenskap av kontaktsökande och bara börja snacka med vem som helst. Jag gick hem med en känsla av misslyckande och sov ett halvt dygn i streck.

Sedan dess har jag gått på oräkneligt många mingel. Ibland är känslan jobbig, men allt oftare är det bara skoj. Under årens gång har mitt fokus skiftat och istället för att känna mig utstirrad tänker jag att minglet är en möjlighet att prata loss med folk som kan sådant som jag inte kan eller att rummet är fullt av potentiella samarbetspartners.

Att våga börja prata och ta plats, att synas i ett nytt sammanhang, är en utmaning. Men för mig har det fungerat riktigt bra att bara öva. Gå på mingel efter mingel. Vara med i workshop efter workshop. Kommentera vädret i toakön eller ge en komplimang till föreläsaren. Vissa människor verkar ha den sociala muskeln i full funktion från födseln. Vi andra får styrketräna.

Det ger verkligen mycket att prata med och möta nya personer. Det är fruktansvärt tråkigt att låta rädslan för sociala sammanhang komma i vägen för det. Själv kommer jag att fortsätta mitt åratal långa träningspass. Hoppas jag träffar dig på nästa mingel! Vi kan spotta olivkärnor ikapp, lite obekvämt sådär.

Erika Pohjanen

 

 

Skippa hisspitchen och bara kör

”Vi funderar på att starta eget, men vi har ingen hisspitch så vi måste nog vänta.”

Orden är yttrade av en superkunnig, driftig ung kvinna som nyligen var på besök på mitt och min kollega Louises kontor. Både Louise och jag ryckte till, måste de vänta på grund av bristen på tuff pitch? Så borde inte vara fallet!

Att starta eget, satsa allt på ett kort, kan vara läskigt. För mig kändes det så i alla fall. Som nybakad ut ur kulturbildningar på universitetet och med erfarenheter främst från konst- och kultursektorn kändes företagarvärlden nästan omöjlig. F-skattsedel, moms, hisspitch, affärscanvas – konstiga glosor som för mig betydde typ ingenting.

Men med Louise vid min sida, långa personliga möten på skatteverket, nyföretagarmingel och uppbackning från Norrköping Science Park, vänner, familj och förebilder stod vi plötsligt där en dag med kontor och bankgironummer. Resan hade inte alls varit så svår som jag trodde!

Jag kan minst sagt känna igen mig i idén om att det inte går att sätta igång förrän allt är klart. Förrän pitchen sitter, visitkorten är tryckta, hemsidan ligger uppe och första kontraktet i princip är signerat.

Men mitt tips till besökaren på kontoret (som förövrigt hade en utmärkt affärsidé!) och till alla andra sugna är faktiskt: Bara kör! Testa! Hisspitchen dyker upp, förr eller senare. Det som däremot kan försvinna, tror jag, är lusten, suget, viljan. Det är en ömtålig känsla som lätt tappas bort mellan skatteformulär och affärsidéövningar. Det går alltid att göra om, ändra sig, försöka igen. Men det går inte alltid att väcka upp ett falnande engagemang.

Jag tror att det gäller det mesta, inte bara att öppna eget. Smid medan järnet är varmt, brukar det ju sägas. Är lusten där, smid utav bara helskotta! Annars kanske du finner dig sittande med blott sot i famnen.

Erika Pohjanen

Att vara kräsen och desperat och att flytta till Hufvudstaden

Generation Y.

Vi är unga i karriären, vi är nyexaminerade, vi förkommer som singlar eller i par. Och vi har alla en gemensam nämnare, vi är kräsna och desperata. Oavsett framtida arbetsplats, relation eller bostad. Första jobbet ska vara ett attraktivt ”drömjobb” med en bra ingångslön. Status kan vara mer eftertraktat än trivsel. I relationer som är på topp. Har vi nått högst upp? Kan vi klättra en bit till? Till stadiet vi kallar lycka? Eller upplever vi redan lycka? Fast vi är för giriga för att se det. Vi vill ha mer.

Och så bostaden. För många vårt livs första större investering. Vi vill ha den ljusa sekelskiftesettan –eller tvåan. Centralt. Så ja, med vår ingångslön kontaktar vi kaxigt banken. Lånelöfte. ”Jo, det är såhär att jag har lagt bud på den här centrala sekelskiftestvåan med balkong.” Tyst från bankmannen. ”Ja, jag ska bo där själv.” Tyst från bankmannen. ”Jo, men alltså det är en mycket förmånlig hyra som…” Tyst från bankmannen. ”Jo, men alltså det känns mest ”värt” att investera i ett centralt beläget objekt”. Bankmannen kontrar. Jag försvarar mig med att jag också har läst ekonomi. Men vi talar inte samma språk. Han talar ekonomi. Jag talar naivitet. Hybris.

unnamed

Vi är unga, vi är kräsna och vi är desperata. Vi tror vi kan få allt med en gång och vi tror alla har allt. Allt det där. Det. Om vi adderar det du har, med hennes ingångslön, med hans praktikplats, med deras lägenhet, med den relationen, med det jobbet, och med den framgången. Ja, där har vi målbilden, multiplicerat med det och lite till, ja där, så, nu, det är mitt mål.

Ja, vi vet vad vi vill ha. Vi tror oss veta vad vi vill ha. Och det är bra. Det är riktigt bra. Man ska ha höga mål. Men var medveten om att vägen dit kan innebära stora omvägar. Accepterar man en omväg västerut för att komma österut och tvärtom. Och tar man allt lite mera förutsättningslöst. Ja, då får jag förhoppningsvis mitt lånelöfte tillslut.

Linnea Söderström

Att bli utsedd som en av Sveriges bråkigaste kvinnor

kompetensbluffen

Det känns smickrande att få utmärkelsen som en av Sveriges bråkigaste kvinnor. Utnämningen kommer från Passion for Business som varje år utser kvinnor som lyckas bryta ny mark inom näringsliv, företagande, politik, kultur och ledarskap. Jag är mamma till två döttrar och när min äldsta dotter fick höra att jag är en av landets bråkigaste lyste hon upp med ett stort skratt. Sedan landade orden ”Men mamma, på dagis säger fröken att man inte får vara bråkig”. Varför då, frågade jag. Därför att det bara är killarna på dagis som får vara bråkiga, vi prinsessor ska vara snälla, svarade hon. Min alldeles underbara femåriga dotter är en sann spegelbild av det samhälle vi lever i. Flickor förväntas vara snälla medan pojkar ska vara bråkiga. Jag satte mig ned bredvid henne för att berätta en hemlighet, mor och dotter emellan.

Jag sade:

”Snälla flickor får ingenting, medan bråkiga tjejer kan gå hur långt som helst. Bråkiga tjejer tar sig till chefsrummen, startar sina egna företag och vågar ta sitt äventyr hur långt som helst”.

Att vara bråkig handlar för mig om att våga stå upp för sig själv och förverkliga sina idéer. Det är inte alltid populärt hos omgivningen och kräver mycket mod. För att jag ska våga är jag beroende av inspirerande människor runtomkring mig. Min umgängeskrets består därför av människor som är modigare och bråkigare än vad jag själv är.

En av de mest inspirerande och bråkigaste personerna jag någonsin har träffat åt jag middag med häromkvällen. Den här personen skulle kunna bli en ny bästsäljare på bioduken. Den här alldeles fantastiska människan har bråkat sig från en parkbänk i hemlöshet till att bygga fyrtio framgångsrika företag med två tomma händer. En mer inspirerande berättelse får man leta efter och därför vill jag dela den med er. I nästa IDEA TALKS får ni träffa och lyssna på en av Sveriges mest fascinerande och modiga företagare/ledare som har lyckats med det helt omöjliga. Att ta sig ur den värsta fattigdomen utan tak över huvudet till att leva ett liv i ekonomiskt oberoende med åtskilliga framgångsrika bolag i sina händer. Att vara bråkig är bara början på vad denna person kommer att peppa och uppmuntra er till.

Längtar till att inspireras och träffa er snart!

/Mona Abou-Jeib

Trygghet i att vara företagare?

Jag sitter på ett café, en av mina allra bästa vänner jobbar här. Jag kollar på henne och iakttar hennes arbete och det gör mig en gnutta fundersam vilken väg och yrke jag valt i livet. Jag har alltid var en person som aldrig har tagit den enkla vägen, tvärtom den svåraste vägen har alltid varit mer lockande. Just nu idag, vid detta tillfälle då jag beställer in ännu en ny latte och kollar samtidigt i min mejlbox som är fullproppad men olästa mejl och min almanacka som är fullspäckad nästa vecka.

Anledningen till min fundering är att jag har varit sjuk en vecka, jag har varit sjuk i hög feber. Men denna vecka så gjorde jag två helt fantastiska föreläsningar och en av dem var faktiskt en av de bästa jag har gjort. Min läkare ville att jag skulle vara sjukskriven en vecka tills jag mådde bättre, paniken inom mig kan jag knappt inte beskriva, den var hemsk och stressen inom mig växte enormt. Till slut så fick jag prata med mig själv på allvar, vad är viktigast Rebecca? Vad kan du prioritera bort? Jag bestämde mig för att vila och lyssna på kroppen, men bestämde att jag skulle göra två helt fantastiska föreläsningar.

Min fundering som födde iden till detta inlägg är att som företagare så finns det ingen trygghet, det finns ingen som kan hoppa in när jag är sjuk, det finns ingen som gör mitt jobb. Tar jag en dag ledigt, eller är sjuk en vecka så är jag sedan överöst i arbete och är en stressad människa som inte alls är trevlig mot min omgivning. Presterar inte jag på topp när jag håller föreläsningar så sprider sig inte mitt namn och mitt ämne som jag vill.

Tryggheten eller otryggheten som företagare och som föreläsare är svår, men den är otroligt nyttig. För jag måste skapa min egen trygghet, en trygghet där jag känner mig själv och där jag alltid måste lyssna på min kropp och mitt mående. Det har tagit månader att komma hit, jag är inte i mål än. Jag önskar många gånger att jag skulle kunna ringa och sjukskriva mig och att någon hoppar in och gör mitt jobb, jag önskar många gånger att jag skulle kunna ha en arbetstid som var 7-16 och att jag kunde stämpla ut och stänga av mobilen. Att ha lediga dagar och lediga helger. Men mitt i min önskan så är jag tacksam över alla möjligheter som jag har fått genom att lämna det vanliga trygga arbetslivet, jag är stolt att jag vågade ta steget och att jag har mod att fortsätta. För det krävs mod att styra upp sina arbetstider, att säga till sig själv att det räcker för idag.

Jag kollar på min vän igen, hon jobbar ett långt pass 10-20 och jag vet hur trött hon kommer att vara ikväll, jag kollar på mitt kontor för dagen och vet att när jag druckit upp min latte så kan jag gå hem och faktiskt ha en ledig eftermiddag/kväll och veta att det jag inte gör idag kan jag göra imorgon. Det är en möjlighet och min trygghet att kunna bestämma själv, för detta är mitt arbeta och det är bara jag som kan sträva efter samma trygghet som finns på en ”vanlig” arbetsplats.

/ Rebecca Hurtig

Vrider du (också) på pinnen?

Vrider du (också) på pinnen? Det finns människor som gör samma saker nästan varje dag och kanske går till samma jobb hela livet. Sen finns det de som far runt, ivrigt sökande och byter jobb, kanske startar eget, flyttar, reser, provar nya hobbies, träffar nya vänner. Sen finns det sådana som jag. Flyttar sällan, byter jobb ibland, reser ibland och har ett gäng trofasta vänner. Tänker mycket, utmanar mig själv och hittar små kul saker för att göra livet mer spännande och roligt. Och jag är en av dem som vrider på pinnen.

För ungefär ett år sedan surfade jag runt på Facebook och hittade av en slump en grupp som heter ”Vi som vrider på pinnen”. Det är en grupp som idag har närmare 10 000 följare. Den enda gemensamma nämnaren är att de alla vänder på pinnen ibland. För att se vad som händer när man bryter mot en norm. För att undersöka vad som då händer och skapa diskussion. Och dokumentera och dela.

Vad är det för en pinne jag talar om? Jo, det är pinnen i kassalinjen. Pinnen man lägger på kassabandet när man handlar för att markera var just mina varor på bandet börjar och slutar.

Facebookgruppens regler och syfte beskrivs så här:

”Vänd pinnen i kassan och ta en bild. Regler för gruppen: Vi vrider på EN pinne som vi lägger på bandet (dvs inte ställer upp på högkant) inte flera stycken, därav gruppnamnet ”Vi som vrider på pinnen”. Alla bilder med fler pinnar eller annat irrelevant material kommer att tas bort direkt. Har du ändå svårt att förstå reglerna kan du ju alltid använda sunt förnuft. Vårt mål är inte att göra kassörskor arga, vi vill skapa en diskussion om vad som händer när en större grupp gör något som bryter mot normen på ett ganska oskyldigt sätt. Välkommen in i en vriden gemenskap.”

pinne-2

Coop Forum i Södertälje den 17 okt. Dubbelpinne. En äldre kvinna bakom mig i kön vände raskt den bakre pinnen åt rätt håll. Studerade därefter mig med mycket misstänksam blick uppifrån och ner. En lååång stund. Kassörskan däremot tog bara framförvarande pinne (på bilden) utan någon reaktion alls. Fredagsnöje!

Den här gruppen har gett mig många goda skratt och poängen tycker jag är att det handlar om att tänka utanför boxen. I allt vi gör. Och när vi gör det så händer det saker.

Tänk likadant i livet i stort – vrid på pinnen då och då för att se vad som händer. Våga testa normer och bryt ibland mot gamla invanda mönster. Kanske leder det till både nya, spännande och förunderliga saker. Och om inte så kommer du säkert att lära dig något eller upptäcka en del nytt och kanske få dig ett och annat gott skratt. Och vi vet ju att ett gott skratt förlänger livet.

Så iväg med dig nu. Vrid på en pinne och se vad som händer.

Logik tar dig från A till B. Fantasi tar dig överallt. /Albert Einstein

/Anni

Mitt namn är Anni. Jag använder magkänsla, förnuft, humor och positiv tankekraft för att glida så glatt som möjligt genom livets upp- och nedgångar.

Jag är ett maskrosbarn. Med en övertygelse om att oavsett var eller vad man kommer ifrån och vad man möter i livet kan man göra det man vill och nå dit man vill. Men det krävs hårt arbete, en innerlig stark vilja, envishet, tro, mod och någon eller något som ger kraft på vägen. Har en önskan om att inspirera och ge mod och hopp till andra människor. Intresserad av människor, ledarskap, motivation och kommunikation. Tror på kommunikationens starka kraft och älskar att skriva. Jag vill förbättra världen eller i alla fall göra något i världen lite bättre.

Bästa tips: Tro på dig själv, våga förändra det som inte känns bra. Livet är för kort för att inte må bra och ha kul. Lyssna, dela med dig, ge beröm och var generös.

Drömmer om: Att ge ut min alldeles egna bok på temat ”Ingenting är omöjligt.”

Handlar karriär och att vara egen företagare bara om pengar?

I en värld där pengar är makt, i ett samhälle där materialistiska ting är status. Ordet karriär eller att vara egen företagare förknippas oftast med tjänstebilar, ett guldkort eller förstaklass resor på SJ.

När jag berättar att jag är egenföretagare så får jag frågor som hur mycket lön jag tar ut, hur mycket avdrag jag gör och om jag har en tjänstebil. Dessa frågor är mer relevanta än vad mitt företag arbetar med, eller vad mitt företag faktiskt står för. Anses det ytligt att vilja göra karriär? Att vara egen företagare innebär det bara att man vill bada i pengar? För mig är människor som har egna företag människor som följer sina drömmar, och går dit hjärtat för dem.

Ett företag tar år att bygga upp, det är slitigt enormt slitigt. Det är svårt till en början att som företagare att livnära sig på sitt företag, det är många vakna nätter av arbete. Det är en enorm konkurrens att vara företagare som ibland är otroligt jobbigt att bära ensam, det ploppar upp nya idéer hela tiden eller att man läser om andra som har nya bättre idéer. Men vi som är företagare kämpar på, för vi har bestämt att våran ide håller.

Det finns människor som startar företag för att tjäna pengar, eller att bada i lyx självklart finns det de och jag ser heller inget fel i det. Men min verklighet är något helt annat. Pengar, materiella ting och dyra bilar är och kommer aldrig vara min drivkraft. Min drivkraft är att få makt, makt att förändra samhället med mitt företag för att hjälpa människor. Karriär och företagande bör inte förknippas med endast pengar och makt, pengar behöver vi alla för att överleva. Att ha makt är stort, jag vill ha makt. Jag vill ha makt till att förändra och påverka samhället med mitt företag. Sedan så kämpar jag på för att en dag ekonomiskt endast kunna ägna mig åt mitt företag.

Att kanske inte längta till den 25 varje månad är nyttigt tror jag. Att lära sig den hårda vägen, men aldrig sluta tro att man kommer lyckas. För det är bara du som kan bestämma vart ditt företagande ska ta dig, men glöm inte bort att pengar är inte allt. Få heller ingen annan att tro att du är ytlig för att du vill göra karriär eller att företagandet endast handlar om pengar. För vi som har egna företag har också ett hjärta, och jag tror vi behöver påminna oss om varför vi driver oss själva ibland och för vilken anledning vi gör det. Klappa dig själv på axeln för att du gör ett bra jobb, och inte för att din lön visar hur långt du kommit.

/ Rebecca  Hurtig